Ett stilla farväl...

Så kom den till slut.. sista timmans minut.. Vi visste ju att den skulle komma men inte att det skulle bli så.. så vemodigt...

Äh så farligt är det inte! Men nu ska vi snart checka ut och ta en taxi mot flygplatsen. Oskar J och Jonas packar det sista sen bär det av! Vi lyfter någon gång efter fem och landar vid åtta tiden på morgonen i gamla Svea.

Igår gjorde vi en sista utgång och det blev god steak och hamburgers. Vi vandrade in på en bluesbar och fick lyssna på två helt underbara bluesakter. Tyvärr glömde vi kamera men det finns i våra huvuden.

Här kommer således en lista över det bästa vi har varit med om:

Bästa mat:
Hos Morris och Birgitta i Philadelphia

Bästa spelning:
Scandinavian fest i Budd Lake

Bästa bar:
Terra Blues i The Village

Bästa boende:
Sheldon house i Jamestown

Bästa upplevelsen:
Att spela i USA och den underbara kvällen hos Morris och Birgitta i Philadelphia

Bästa Amerikanska mamma:
Jeanne Andersen

Bästa efterfest:
Scandinavian fest i Budd Lake

Bästa bloggföljare:
Ni såklart!

Så kommer vi då till slutet. Det har varit en helt underbar resa och tack till alla som har följt bloggen. Vi tackar alla som har hjälpt oss i USA och alla som har hjälpt oss hemifrån.
Vi är tillbaka nästa år igen!

Tack och adjö!

/Swedish Troubadours

Det haverar del 2.

Vår tur upphörde igår. Allt som gått som på räls spårade ur igår.

Vi satte oss tillsyes nöjda över att ha fått tag på en taxi som kunde få plats med allt vårt baggage.

Otur #1:
Vi delar taxin med en kvinna vars man jobbar på Time Warner (ett skitstort skivbolag). Men kommer inte åt att ge en skiva till henne som hon kan ge till sin man eftersom att skivorna ligger i Oskar J's väska som ligger under en bas, Jonas väska samt 400 gitarrer.

Otur #2:
Taxin rullar vidare mot vårt nya boende på Manhattan då plötsligt bakluckan till mini-vanstaxin slungas upp efter att taxigubben gasat hårt vid grönljuset och ut flyger Jonas gitarr och Oskars fiol. Ett högt "ÖÖHHHÖHÖ" hörs från baksätet där Jonas sitter och Oskar L vänder sig om och ser det fruktansvärda skådespelet med bilar som tvärnitar och lyckas med nöd och näppe undvika att köra över instrumenten. Taxigubben kör in till kanten varpå Oskar L offrar sitt underbara liv genom att slänga upp bildörren och rusa ut i New Yorks hårda rusningstrafik. Som en småländskblixt susar han och hämtar instrumenten och vi packar in dom i bilen. Backluckan hade inte varit riktigt stängd och taxigubben som fruktar att han ska bli stämd säger att det var vårt fel.

Citat från taxin:

"Jag hann aldrig bli rädd"
- Oskar Jeremias

Otur #3 (enligt Oskar L):
Betala massa pengar för nytt boende.

Vi genomförde vår sista spelning senare på kvällen på worldfood restaurangen Vivaldi.
Idag är det onsdag och våran sista dag och vi ska ta det lugnt och njuta. Imorgon åker vi tillbaka till Sverige.

/Swedish Oturmakers

Allt havererar..

It's been a hard days night, and we've been working like dogs.. phu och suck!

Mycket har hänt sen sist. Vi har spelat i Jamestown och det gick hur bra som helst. Efter en underbar fruksot i vårat mansion åkte vi med bil tillsammans med Don (arragörern för Jamsetown spelningen) och hans fru i bil mot Budd Lake och Scandinavian fest. Det blev en resa på ca 8 timmar i en bil med dåligt fungerande AC plus fylld med instrument och allehanda svenska föremål som skulle säljas av Don och hans fru på festivalen. Oskar J som satt längst bak i vad som senare skulle kallas för "The cave", sov och småfes mest hela vägen. Oskar L och Jonas sov även dom men socialiserade sig även med sina nya vänner från Jamestown. Resan gick bra och vi kom fram till festivalen där det var middag för personalen och artisterna.

Efter det gick tre trötta trubadurer och la sig på rummet och somnade stilla in för att sedan vakna och förbereda sig för två spelningar under söndagen på Scandinavian fest.

Vi spelade första spelningen klockan ett och det blev en succé som vi inte trodde skulle gå att göra om, men fel hade vi. Andra spelningen klockan kvart i fem gick ännu bättre och vi sålde mer skivor än vad vi någonsin gjort. Nu är det inte många skivor kvar så vi hoppas att sälja några ikväll när vi ska spela på Vivaldi på Manhattan.

Efter spelningen blev det efterfest med artisterna och personalen. Helt galet, vi blev mottagna som superstars och blev bjudna på den ena drycken efter den andra. Vi spelade även och Jonas fick ta nytta av sin krogrepertoar som gick väl hem hos den Amerikanska publiken.
Dagen efter fick vi skjuts av en kvinna som heter Karen som skulle skjutsa sin dotter till New York och hon bjöd oss på frukost på en riktig amerikansk diner. Vi kom tillbaka till Brooklyn och "landade" varpå Oskar L rusar till musikaffären för att hämta sin nya elgitarr, en Fender Telecaster. Det var julafton all the way.

När vi så kom tillbaka från våran shoppingtur upptäckte vi att dörren inte gick att öppna. Det finns två lås på dörren men vi använder bara ett. Och det översta låset hade tydligen låst sig själv och vi hade ingen nyckel att öppna det med. Så vi ringde vaktmästaren som kom och öppnade men fick då reda på att vi sagt fel datum till tjejen vi hyr lägenheten av. Vi skulle enligt kontraktet bara bo där till den 6e september så det hade varit några som skulle bo där och låst dörren och varit tvungna att hitta ett annat boende. Skamsna som vi var ringde vi till våran hyresvärdinna och beklagade missförståndet. Så nu ska vi bo två nätter på hotell på Manhattan.

Så kan det gå när inte haspen är på! Nu ska vi städa och sedan ta oss till vårt nya boende. Ikväll har vi våran sista spelning och vi ska göra allt vi kan för att visa USA vart slutligen det svenska vis-skåpet ska stå!

/Swedish Trubbelmakers

Hello.

Förlåt att vi inte har kunnat uppdatera bloggen på länge, men vi har haft en del att göra over here.

Vi gör en liten resumé över vad vi har gjort. Vi skriver mer när vi kommer tillbaka till Brooklyn.
Vilket blir på måndag.

* Vi kom hem från Philadelphia och somnade direkt.
* Vi Vaknade tog det lugnt och gick till Central Park.
* Oskar lekte "Scout-Jeremias" i parken
* Tre party sugna killar i ett icke partysuget Manhatttan.
* Vaknar, fixar och Larsson köper nästan en gitarr.
* Åker in till Harlem och gör en av våra konstigaste spelningar.
* Sätter oss på bussen mot Buffalo. En sju timmar lång resa.
* Vaknar i Buffalo efter en lång resa och en nästintill sömnlös natt.
* Får veta att vi ska bli hämtade av en Svensk/Amerikan på busstationen.
* Åker ut och seglar och Herr P och L bränner sig rejält i solen.
* Träffar Don Sandy som är arrangör i Jamestown.
* Åker till Kanada för att titta på Niagara fallen.
* P och L fastnar i tullen och kommer nästa inte in till USA igen.
* Kommer in till Jamestown och får veta att vi ska bo i ett mansion.
Och det är verkligen ett mansion!
* Vi har spelat och blivit intervjuade i två radiokanaler.
* Ikväll spelar vi i Jamestown!

Vi lägger in bilder på måndag också.

Ha det bra!

Från andra sidan

Kära medborgare!

Nu är även den krämigt ostiga staden Philadelphia inmundigad. Den smakade gott! Innan hade vi fått tips från alla möjliga håll om att äta "Philly Cheese Steak" och även om vi från början trott att det handlade om en stor saftig stek så blev smaklökarna inte besvikna när de fick ta del av den gigantiska mackan med stekt strimlat kött, champinjoner, lök och smält ost. Den mest bisarra upplevelsen hittills var att i Rocky Balboas fotspår (tilsammans med övriga turister) springa uppför trapporna till Art Museum och att inse att det konstant springer människor uppför dessa trappor och kommer göra så till tidens ände (känns det som). Allt på grund av en film! Men vi springer händelserna i förväg.

Vi fick skjuts av Monika och Willy till Philadelphia från Washington D.C. och klev ur bilen vid American Swedish History Museum där vi skulle spela under dagen (söndag). En väldigt fin byggnad och ett välskött museum. Hit till Philadelphia kom de första svenskarna, bland annat Axel von Fersen och de är kända för att ha varit mer fredliga till sinnet än andra kolonister och har även inspirerat till den gulblåa stadsflaggan (ett blått, ett gult, ett blått streck). Det har regnat mer än någon kan minnas under sommaren här och i källaren där vi skulle spela var det översvämning när vi kom ner. Tur att det var några timmar kvar till konsert! Birgitta (Gittan) tog emot oss och bjöd på smarrig lunch på en Diner medan en stor sug gjorde processen kort med vattnet på golvet. Väl tillbaka så fylldes rummet snart av publik och vi rev av vår konsert. Mellansnacket på engelska kändes lite nervöst innan men det gick faktist toppen. Jonas lyckades spela av två strängar och börjar smått ångra sitt val av gitarr (han gick på image och attityd framför trygghet). Vi sålde rätt mycket skivor efteråt också!

Sen förde Gittan oss ut ur Philadelphia och in i förstäderna och vi visste inte riktigt vart vi var på väg och plötsligt var det djup skog och grusiga vägar, mörkret föll och vi kom till något som såg ut som en bunker. Med ostadiga ben klev vi in genom garagedörren där en transformation ägde rum och huset växlade skepnad till ett mindre palats där vi möttes av en varm, humoristisk och öppen atmösfär, i ett lyxigt men ändå enkelt hus där man avslappnat sjönk ner i stora fåtöljer framför TV och brasor och bjöds på en middag och kväll man sent ska glömma. Möraste köttet, välgrilligaste majskolvarna, rökigaste saltet, svalkigaste salladen, mustigaste vinet, mognaste bären, krämigaste glassen, finaste whiskeyn, stjärnhimligaste uteterassen, högstljudande syrsorna, spisigaste vinylplattorna och sen bums i sängarna. Tack Gittan och Morris!!!

På morgonen kördes vi av Morris genom botaniska trädgården som hans mormor grundat, såg morgontrötta lamor, och vips var vi inne i city där vi såg Liberty Bell och gick på ett förbaskat bra interaktivt museum om amerikanska konstitutionen. Besöket började med en multimediateaterföreställning som formligen sög in en i historien. Oskar L svor stolt presidenteden vilket finns förevigat på ett foto han fick utskivet och som ni får ta del av när vi kommit hem. Sen bjöd Morris på lunch på racketklubben mitt i stan som doftade överklass och vi klev in i våra sjaskiga turisttrasor men eftersom Morris själv var så avslappnad kändes det hellugnt och här åts ovannämnda Philly Cheese Steak. Vi såg oss om på klubben och fick en privatguidning av den mycket märkliga sporten "Court Tennis" (föregångaren till vår tids tennis) av en gubbe som plötsligt lösgjorde sig ur kulisserna. Man fattade ingenting och kunde än mindre slå bollen med racket. Under eftermiddagen låg vi sen och pöste och gäste på en gräsmatta och lyckades med sista energin gå på bohemiska south street innan Gittan hämtade oss och körde oss till Rockytrapporna och till stationen.

Nu är vi åter i Brooklyn och konstaterar glatt att det är lite svalare. Natten var därför ovanligtskön även om alla ljud av plan, bussar och sopbilar etc. fortfarande förstärks till undergångsscenarion några gånger per natt. Nu laddar vi upp inför ännu ett Manhattanbesök. Imorgon spelar vi i Harlem. Bara en sån sak. Ibland får man ta och nypa sig i armen.

Tänk innan bloggens tid. Då var man tvungen att skicka flaskpost.