Från andra sidan

Kära medborgare!

Nu är även den krämigt ostiga staden Philadelphia inmundigad. Den smakade gott! Innan hade vi fått tips från alla möjliga håll om att äta "Philly Cheese Steak" och även om vi från början trott att det handlade om en stor saftig stek så blev smaklökarna inte besvikna när de fick ta del av den gigantiska mackan med stekt strimlat kött, champinjoner, lök och smält ost. Den mest bisarra upplevelsen hittills var att i Rocky Balboas fotspår (tilsammans med övriga turister) springa uppför trapporna till Art Museum och att inse att det konstant springer människor uppför dessa trappor och kommer göra så till tidens ände (känns det som). Allt på grund av en film! Men vi springer händelserna i förväg.

Vi fick skjuts av Monika och Willy till Philadelphia från Washington D.C. och klev ur bilen vid American Swedish History Museum där vi skulle spela under dagen (söndag). En väldigt fin byggnad och ett välskött museum. Hit till Philadelphia kom de första svenskarna, bland annat Axel von Fersen och de är kända för att ha varit mer fredliga till sinnet än andra kolonister och har även inspirerat till den gulblåa stadsflaggan (ett blått, ett gult, ett blått streck). Det har regnat mer än någon kan minnas under sommaren här och i källaren där vi skulle spela var det översvämning när vi kom ner. Tur att det var några timmar kvar till konsert! Birgitta (Gittan) tog emot oss och bjöd på smarrig lunch på en Diner medan en stor sug gjorde processen kort med vattnet på golvet. Väl tillbaka så fylldes rummet snart av publik och vi rev av vår konsert. Mellansnacket på engelska kändes lite nervöst innan men det gick faktist toppen. Jonas lyckades spela av två strängar och börjar smått ångra sitt val av gitarr (han gick på image och attityd framför trygghet). Vi sålde rätt mycket skivor efteråt också!

Sen förde Gittan oss ut ur Philadelphia och in i förstäderna och vi visste inte riktigt vart vi var på väg och plötsligt var det djup skog och grusiga vägar, mörkret föll och vi kom till något som såg ut som en bunker. Med ostadiga ben klev vi in genom garagedörren där en transformation ägde rum och huset växlade skepnad till ett mindre palats där vi möttes av en varm, humoristisk och öppen atmösfär, i ett lyxigt men ändå enkelt hus där man avslappnat sjönk ner i stora fåtöljer framför TV och brasor och bjöds på en middag och kväll man sent ska glömma. Möraste köttet, välgrilligaste majskolvarna, rökigaste saltet, svalkigaste salladen, mustigaste vinet, mognaste bären, krämigaste glassen, finaste whiskeyn, stjärnhimligaste uteterassen, högstljudande syrsorna, spisigaste vinylplattorna och sen bums i sängarna. Tack Gittan och Morris!!!

På morgonen kördes vi av Morris genom botaniska trädgården som hans mormor grundat, såg morgontrötta lamor, och vips var vi inne i city där vi såg Liberty Bell och gick på ett förbaskat bra interaktivt museum om amerikanska konstitutionen. Besöket började med en multimediateaterföreställning som formligen sög in en i historien. Oskar L svor stolt presidenteden vilket finns förevigat på ett foto han fick utskivet och som ni får ta del av när vi kommit hem. Sen bjöd Morris på lunch på racketklubben mitt i stan som doftade överklass och vi klev in i våra sjaskiga turisttrasor men eftersom Morris själv var så avslappnad kändes det hellugnt och här åts ovannämnda Philly Cheese Steak. Vi såg oss om på klubben och fick en privatguidning av den mycket märkliga sporten "Court Tennis" (föregångaren till vår tids tennis) av en gubbe som plötsligt lösgjorde sig ur kulisserna. Man fattade ingenting och kunde än mindre slå bollen med racket. Under eftermiddagen låg vi sen och pöste och gäste på en gräsmatta och lyckades med sista energin gå på bohemiska south street innan Gittan hämtade oss och körde oss till Rockytrapporna och till stationen.

Nu är vi åter i Brooklyn och konstaterar glatt att det är lite svalare. Natten var därför ovanligtskön även om alla ljud av plan, bussar och sopbilar etc. fortfarande förstärks till undergångsscenarion några gånger per natt. Nu laddar vi upp inför ännu ett Manhattanbesök. Imorgon spelar vi i Harlem. Bara en sån sak. Ibland får man ta och nypa sig i armen.

Tänk innan bloggens tid. Då var man tvungen att skicka flaskpost.