Det haverar del 2.

Vår tur upphörde igår. Allt som gått som på räls spårade ur igår.

Vi satte oss tillsyes nöjda över att ha fått tag på en taxi som kunde få plats med allt vårt baggage.

Otur #1:
Vi delar taxin med en kvinna vars man jobbar på Time Warner (ett skitstort skivbolag). Men kommer inte åt att ge en skiva till henne som hon kan ge till sin man eftersom att skivorna ligger i Oskar J's väska som ligger under en bas, Jonas väska samt 400 gitarrer.

Otur #2:
Taxin rullar vidare mot vårt nya boende på Manhattan då plötsligt bakluckan till mini-vanstaxin slungas upp efter att taxigubben gasat hårt vid grönljuset och ut flyger Jonas gitarr och Oskars fiol. Ett högt "ÖÖHHHÖHÖ" hörs från baksätet där Jonas sitter och Oskar L vänder sig om och ser det fruktansvärda skådespelet med bilar som tvärnitar och lyckas med nöd och näppe undvika att köra över instrumenten. Taxigubben kör in till kanten varpå Oskar L offrar sitt underbara liv genom att slänga upp bildörren och rusa ut i New Yorks hårda rusningstrafik. Som en småländskblixt susar han och hämtar instrumenten och vi packar in dom i bilen. Backluckan hade inte varit riktigt stängd och taxigubben som fruktar att han ska bli stämd säger att det var vårt fel.

Citat från taxin:

"Jag hann aldrig bli rädd"
- Oskar Jeremias

Otur #3 (enligt Oskar L):
Betala massa pengar för nytt boende.

Vi genomförde vår sista spelning senare på kvällen på worldfood restaurangen Vivaldi.
Idag är det onsdag och våran sista dag och vi ska ta det lugnt och njuta. Imorgon åker vi tillbaka till Sverige.

/Swedish Oturmakers